(Dutch pronunciation:c. 1525 - 9 September 1569) was a Flemish Renaissance painter and printmaker known for his landscapes and peasant scenes (Genre Painting). He is sometimes referred to as "Peasant Bruegel" to distinguish him from other members of the Brueghel dynasty, but is also the one generally meant when the context does not make clear which "Bruegel" is being referred to. From 1559 he dropped the 'h' from his name and started signing his paintings as Bruegel. There are records that he was born in Breda, Netherlands, but it is uncertain whether the Dutch town of Breda or the Belgian town of Bree, called Breda in Latin, is meant. He was an apprentice of Pieter Coecke van Aelst, whose daughter Mayken he later married. He spent some time in France and Italy, and then went to Antwerp, where in 1551 he was accepted as a master in the painter's guild. He traveled to Italy soon after, and then returned to Antwerp before settling in Brussels permanently 10 years later. He received the nickname 'Peasant Bruegel' or 'Bruegel the Peasant' for his alleged practice of dressing up like a peasant in order to mingle at weddings and other celebrations, thereby gaining inspiration and authentic details for his genre paintings. He died in Brussels on 9 September 1569 and was buried in the Kapellekerk. He was the father of Pieter Brueghel the Younger and Jan Brueghel the Elder. Both became painters, but as they were very young children when their father died, it is believed neither received any training from him.   Related Paintings of Pieter Bruegel the Elder :. | Netherlandish Proverbs | The Census at Bethlehem | Pieter Bruegel the Elder | Christ Carrying the Cross | The Tower of Babel |
Related Artists:
Richard Westall
English Painter, 1765-1836 was an English painter. Westall was the more successful of two half-brothers (both sons of a Benjamin Westall, from Norwich), who each became painters. His younger half-brother was William Westall (1781C1850), a much-travelled landscape painter. Born on 2 January 1765 in Reepham near Norwich (where he was baptised at All Saints on 13 January in the same year) Richard Westall moved to London after the death of his mother and the bankruptcy of his father in 1772. He was apprenticed to a heraldic silver engraver in 1779 before studying at the Royal Academy School of Art from 10 December 1785. He exhibited at the Academy regularly between 1784 and 1836, became an Associate in November 1792 and was elected an Academician on 10 February 1794. From 1790 to 1795 he shared a house with Thomas Lawrence (later Sir), the future Royal Academy president, at 57 Greek Street, on the corner of Soho Square, each of the artists placing their name on one of the entrances. His works C many in water-colour - caused great interest in the late years of the 18th century when he was considered by his chief patron Richard Payne Knight as an outstanding artist of the picturesque. He painted works in a neo-classical style for John Boydell's Shakespeare Gallery and for Henry Fuseli's Milton Gallery. His painting of John Milton and his daughters hangs in Sir John Soane's Museum in London. A number of scenes in which Westall depicts events in the life of Horatio Nelson are at the Maritime Museum. Westall was a prolific illustrator of books of poets and writers including Sir Walter Scott and Oliver Goldsmith, Byron - who greatly admired his work, stating that "the brush has beat the poetry". He also illustrated editions of the Bible,
John Skinner Prout
(1805-76), nephew of the famous English watercolourist Samuel Prout (1783-1852)
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.